Döda tysken med Rock n’ Roll!

OBS!!! Ordet tysk används här på ett sätt som kan (om man tolkar väldigt fel) kännas nedlåtande för personer med tysk nationalitet, härkomst eller anknytning. Detta är absolut inte min mening! Det här handlar inte om att ha tysk nationalitet eller liknande. Begreppet tysk används (felaktigt) här som ett samlingsord för ordning, bakåtsträvan och ”jag-har-rätt-mentalitet”. Typ. Jag ber om ursäkt om någon ändå skulle känna sig förnärmad.

En ”tysk” är per definition lite stel i knävecken, ordningsam och aningens barsk. Tysken har ett kontrollbehov utöver det normala. Tysken är noga med att andra ska göra rätt. Och rätt är i det här fallet synonymt med att saker ska göras på tyskens sätt. En röd dekal med bokstaven ”M” på en bil är en indikator för att lokalisera en tysk, en polisuniform kan vara en annan.

Haken är bara att om vi ger tysken rätt så kommer vi aldrig någonstans i vår utveckling. Då kommer vi alltid att göra saker så som vi har gjort dem förut. Om och om igen.

Själv stöter jag på en form av tysken nästan dagligen. Eller rättare sagt ett regelverk som tysken hittade på för jättelänge sedan och som tysken såklart tycker fungerar minst lika bra idag som tidigare just därför att det en gång för hundra år sedan verkligen fungerade. Det sorgliga med tysken är att denne (istället för att inse sitt verks begränsningar och ändra det till något smidigare) lätt hamnar i någon slags nedåtgående, bakåtsträvande spiral och gör saker och ting än krångligare. Tysken kan (läs: vill) nämligen inte ha fel. Och om tysken har makt så ser denne mer än gärna till att använda denna makt för att påvisa just detta. Sen om det blir bra eller inte, det spelar mindre roll. Huvudsaken är att saker och ting är som de brukar och att tysken känner sig hemtam och bekväm med dem.

Det är synd om tysken. Det är faktiskt riktigt synd om tysken. För tysken missar en stor del av livets möjligheter. Det är kanske dags att starta små tillställningar/work shops som går ut på att försöka ”kväva tysken i dig”. Livet blir ju så mycket mer lärorikt om man vågar lyssna på andra och ta hjälp av andra när man behöver det. Det är ju så vi kommer framåt.

Jag är själv dålig på att lyssna på andra ibland. Jag tror ibland att mitt sätt är det enda rätta. Det finns tillfällen när detta kan vara av godo, men de är få tror jag. Jag kommer egentligen bara på något enstaka. Framför allt är det ganska dåligt att ha det förhållningssättet så fort man är fler än ensam. Ett av de enstaka fallen när jag vill tycka att mitt sätt är det enda rätta är när jag vill skriva en ny låt till exempel. Då är det ”mitt sätt” som är det bästa. Otvivelaktigt. Men det är faktiskt en sanning med modifikation. För så fort jag sedan ska forma denna låt tillsammans med mina bandmedlemmar så gäller det att jag dränker tysken inom mig och låter de andra vara med och bidra till helheten. Bara för att jag skrivit en ny låt är jag inte helt plötsligt världsbäst på trummor, bas och alla de andra instrument som ska finnas med. Vi spelar ju faktiskt tillsammans just för att vi som ingår i bandet skapar någonting som (vi tycker) är bättre än när vi spelar var och en för sig. I det här fallet kallas det för Rock n’ Roll… I din situation där du befinner dig kanske det bör kallas något annat? Skit samma vad du vill kalla det. Men nu när du vet vad uttrycket Rock n’ Roll står för här i min blogg (likväl som du förhoppningsvis vet vad ordet tysk står för) så kan du, om du vill, använda det i just ditt sammanhang;

- Rock n’ Roll på jobbet

- Rock n’ Roll i förhållandet

- Rock n’ Roll på hemmet

- Rock n’ Roll i skolan

- Rock n’ Roll på fritis

Och så vidare, och så vidare…

Om vi hjälps åt och strävar framåt så kan vi gemensamt:

”Döda tysken med Rock n’ Roll!”

Jag vet inte riktigt vad jag har för tankar kring vårt liv efter döden, om vi återuppstår i någon form eller ej. Men en sak känner jag instinktivt; låt mig slippa att återfödas som tysk!

Kärlek / Danne