Pressen styr hur vi mår?!

Tjenis!

I år spås sämre spannmålsskördar än vanligt, räntan kommer att stiga och huspriserna att sjunka. Känns det igen? Vilket annat år har det inte varit så här... Framåt sensommaren och början av hösten kommer det; allt det där som är lite negativt och trist för de allra flesta. Det är som om det är uttänkt att vi vid denna tiden på året ska känna oss lite vemodiga och tröstlösa. I alla fall om pressen får vara med och bestämma. Och det får de ju. I allra högsta grad!

Det är sannerligen såååå beklämmande att pressen styr och bestämmer över vårt dagliga liv och över hur vi ska må. Men på något sätt måste det ju vara så att det är vi, människorna, som ger dem det mandatet. Frågan är bara vem som köper deras skit. De flesta? Alla ni på fabrikerna? Hemtjänsten? Idrottsintresserade? Jag vet sannerligen inte... Det jag vet dock, det är att efter snart två år utan TV har jag märkt att jag är ganska långt bortkoplad från mycket av det där, men långt ifrån allt. Jag vet fortfarande en himla massa som jag rimligtvis inte borde veta. Det mesta helt oväsentligt, annat faktiskt sånt som jag borde känna till. Men däri ligger trixet... Klart att jag vill veta och känna till de viktiga nyheterna! Men vilka är de viktiga nyheterna då? Jo, till stor del blir det ju så (dessvärre) att det som de flesta läser (och därmed tycker är viktigt) är det som är viktigt. Lite synd bara att större delen av befolkningen verkar tycka att det är viktigare att en s.k. kändis som dansat hyfsat fint i TV säger nåt omatnyttigt (nytt ord!) än att det händer diverse hemskheter och (för all del) godheter runt omkring på vår planet. Perspektivet blir liiiite skevt ibland då, kan man säga. Men som sagt; vi har oss själva att skylla. Köper vi inte skiten så säljer den inte heller. Så jävla enkelt är det nog dessvärre. Punkt.

Jag började jobba igen idag efter en veckas ledighet. Lite surt sådär, men det kändes i alla fall som vanligt. Det kunde ju varit värre, och det är ju bra på nåt sätt :)

Vidare håller jag fortfarande på att spela in mina nya låtar här hemma. Om det är någon, mot förmodan, som skule vara intresserad av att få ta del av dessa så är det bara att droppa ett mail till mig så ombesörjer jag den saken. Det blir inte jättebra. Och det var ju inte heller min avsikt om ni minns... Det blir ganska skitigt och otäckt när man gör det snabbt.

Nåväl, idag riktades all ilska mot media... eller rättare sagt alla oss som köper skiten. Jag kan i många fall räknas in bland dessa tyvärr! Jag läser faktiskt Sportbladet på nätet med inte alls för långt mellanrum... Så jag bidrar jag åxå till eländet, dessvärre. Skit med, jag är nästan alltid den största skurken i alla mina inlägg. Jag får ta lärdom.

Kärlek till er alla hur som helst / Danne

Trixet med att blogga...

Det här med att blogga kan ibland kännas till viss del som det gör när man skriver låtar. Man skriver, plitar och funderar en hel del över det man för ned på pränt i form av texter och melodi. Den stora skillnaden för min egen del är dock att bloggen skrivs mer direkt och snabbt utan någon reflektionstid mellan skrivandet och publiceringen. De två sakerna sker i stort sätt så samtidigt det går. Detta är ju det fina med denna typ av aktivitet, men åxå det vanskliga. Det är lätt hänt att man inte riktigt får fram det man vill ha sagt på ett alldeles riktigt sätt. Formuleringarna kan bli lite ogenomtänkta och väl direkta ibland (det är dock detta som jag själv tycker är det spännande med att läsa andras bloggar)

Sedan händer det där andra; människor lyssnar eller läser det man skapat, vilket är en stor del av meningen med det hela. Framför allt om man bloggar. Desto fler som läser, desto kuligare helt enkelt. Det som då kan kännas lite trixigt emellanåt är att de som läser har sina egna preferenser, tankar och idéer och därmed tolkar det man skriver på sitt sätt. Och så ska det ju, och måste det ju naturligtvis vara. Det är en del av det fina med både musik och text.

Nu blir det tyvärr så då och då att en del ibland känner sig träffade och trampade på. Detta är mycket tråkigt och gör uppriktigt sagt ont i mig! Jag vill nämligen vara och försöker vara en kärleksfull medmänniska. Jag kommer aldrig (läs: vill aldrig) i mina blogginlägg att syfta på enskilda personer med något negativt syfte. Punkt. Det har aldrig varit och kommer aldrig att vara min stil. Däremot är det kul att generalisera och orera kring olika fenomen och företeelser. Gärna på ett obstinat, och ibland överdrivet sätt. Enligt mitt tycke och min smak blir det oftast mer underhållande då. Väldigt ofta kan jag åxå räkna in mig själv i de sammanhang och begrepp som jag klankar ned på... Till exempel i inläggen om "Tysken", "Hultsfred" och även "Cover-träsket". Jag själv är nämligen långt ifrån perfektion på i stort sett alla mänskliga plan. Men det faktumet begränsar mig inte från att ha åsikter om saker och ting. Och hade jag inte haft dessa åsikter och känt ett behov av att skriva kring dessa ämnen hade jag inte heller reflekterat så mycket kring dessa ämnen, och därmed inte heller varit lika benägen att ändra på mig själv på vissa plan. Så är det...

Hur som helst; om det är någon som känt sig träffad på något negativt sätt av ett eller flera av mina inlägg så ber jag ödmjukast om ursäkt. Var inte rädda för att skriva en rad eller två till mig om det framöver är så att någon av er känner sig utpekad och/eller beskriven i ett sammanhang som ni tycker känns olustigt eller nedvärderande.

I övrigt hoppas jag att ni alla har det bra såhär i slutet av vår korta sommar. Nu ska jag återgå till denna veckas huvudsakliga syssla; att ha semester.

Ta hand om er!
Kärlek / Danne